Såhär på kvällskvisten, med Ernst på tvn, skrollande bland favoritbloggarna på datorn, fick jag ett otroligt sug tillbaka till jobbet. För någon vecka sedan trodde jag inte att den känslan någonsin skulle infinna sig, men nu kom den. Alla andra börjar gå tillbaka till vardagen och sina arbeten, och här rullar vi på i samma hjulspår. Kan vara därför. Ni missförstår mig såklart inte, tiden hemma med Ebba är såklart fantastiskt och den mest värdefulla. Har njutit något så fruktansvärt av att ha haft henne närmast mig under året och varit vid hennes sida för alla framsteg och upptäckter. Ändå tänker jag inte hymla med att jag den senaste veckan känt ett uns av avundsjuka när Paul åkt för att jobba. Att få komma iväg hemifrån, vara produktiv och åstadkomma saker. Just nu längtar jag därför lite efter hösten. Ska bli spännande med en ny vardag att lära sig leva efter. Jag är redo!
Jag skulle aldrig säga högt att jag är en karriärkvinna, men skulle ändå vara spännande att redan nu veta var jag kommer att vara i yrkeslivet om sisådär fem-tio år. Som om jag inte var taggad nog, Paul sappade fram Sex And The City på 5:an. För ögonblicket finns inte mycket som kan hindra mina framtidsplaner att skena iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar